Skoputsarpojken
...Rolig, men kan dock inte komma ihåg att jag skrive den! :P
Skoputsarpojken
Det var en gång en pojke som hette Max, han var liten och fattig. Max som jobbade som skoputsare på dagarna träffade en dag en rik man som tyckte att det var synd om Max och hans familj. Han lät Max putsa hans skor, men sedan gav han honom 76chilling som belöning. Max som aldrig sett så mycket pengar blev överlycklig och sprang genast hem till sin familj. När han kom in i huset så såg han att hans fader, Jon-Ola stod vid sin moders säng. Hans moder Marion hade länge varit sjuk. Han tog av sig sin keps och gick sakta fram till sin mor.
- Jag har inte länge kvar min son, utan pengar kan jag inte köpa medicin och utan medicin klarar jag mig inte längre än till nästa fullmåne.
Max tog fram pengarna ur fickan och visade dem.
Jon-Ola tog tag i Max och slängde honom överlyckligt upp i luften och kramade honom sedan hårt.
- Du min son, om vi nu får tag i Madame Lorander så kan vi bota din mor. Spring fort bort till henne och kolla ifall hon har någon medicin kvar.
Max skuttade glatt iväg med pengarna i fickan bort till Madame Lorander, på vägen träffade han sin stora syster Nova-Lisa som glatt följde med. När de kom fram till Madame Loranders hus såg de förskräckt att det var tomt.
- Ni hittar henne inte där, det kan jag lova hon reste igår.
- Men herrn, kan ni tala om vart och varför? Frågade Max.
- Hahaha! Har ni inte hört, Madame Lorander är ju en häxa och bödeln skulle komma någon gång i veckan och hämta henne, jag antar att hon fått nys om det och rymt ut i skogen.
På vägen hem pratade inte syskonen med varandra, men de gick båda med tårar i ögonen.
- Har ni medicinen barn? Frågade Jon-Ola glatt.
Barnen berättade för sin far om Madame Lorander och om häxanklagelserna. Jon-Ola blev så ledsen & arg att han tog tag i en stol och slängde i väggen så det sprutade träflisor överallt.
- Ta det lugnt Jan-Ola min tid är över, var lycklig över den tid du haft med mig istället sade Marion tyst ifrån bädden.
- Det är inte slut! Jag lovar käresta att jag ska hitta Madame Lorander och fixa din medicin sade Jan-Ola.
På kvällen pratade hela familjen om att Jan-Ola skulle ut och leta efter Madame Lorander och att han kanske blev borta ett längre tag, om ens han kom tillbaka. På natten kunde inte Max somna, så han bestämde sig för att gå själv och leta efter Madame Lorander. Han packade en liten väska, pussade sina föräldrar tyst innan han gav sig iväg. Men i utgången snubblade han över deras hund, Kloss.
Han bestämde sig för att Kloss skulle bli hans medkamrat på resan.
Han var på nu på väg mot sitt livs största äventyr.
SLUT
Bilden är även den från 2004 :P
//kloss
